Den ultimata ADHD Medicin Guiden
adhd-npf.blogspot.com - 22 nov 2008 av ADHD-JESUS som adhd, amfetamin, bdnf m fl
Inte bara de nuvarande medicinerna utan även framtidens och de tänkbara utvecklingslinjerna, såväl som en rad outforskade mörka stråk. AMPA/NMDA, oxytocin, Histamin D3 agonister osv. http://adhd-npf.com/mediciner-vid-adhd-metylfenidat-concerta-och-ritalin/
ADHD-JESUS
hans99
sunurb01
ADHD-MEDICIN
osvosv
Av hans99 den 22 november 2008 Rapportera
Jag delar många av dina åsikter som du väl vet. Sedan kan jag säga att min starka övertygelse är att för vuxna är det oftast bättre att förskriva dexamfetamin istället för metylfenidat.
Detta av följande orsaker:
1. Ett problem med metylfenidat (i alla racemiskt) är att många vuxna har fått ångestsjukdomar eftersom de fått behandling av ADHD för sent. Medicinen i sig går inte att missbruka annat än mycket korta tider eftersom det handlar om så små doser som förskrivs.
Men en risk med metylfenidat tillsammans med ångestproblem är att det kanske leder till självmedicinering av alkohol. Dexamfetamin där ångestproblemet är mycket mindre menar jag därför är bättre.
2. Även om medicinen i sig vid kontrollerad förskrivning egentligen inte går att missbruka annat möjligen några dagar kan just för metylfenidat andra problem finnas. Jfr att en vanlig dagsdos av metylfenidat är 4 - 6 tabletter för vuxna.
Metylfenidat är en "hård" (eller vad man ska kalla det) återupptagningshammare. Den binder icke-kovalent till återupptagningen. Det gör att att problem kan uppstå när det kombineras med höga doser av nikotin och även alkohol. Metylfenidat är också så duktigt på att binda till alla receptorer. För vissa patienter kan det här orsaka problem.
Den här risken finns inte alls på samma sätt för dexamfetamin genom att dexamfetamin faktiskt återupptas:
*. D.v.s. jämnvikten störs inte helt och det blir svårare att "överflöda" med fritt dopamin.
*. Nikotin och dyligt som driver på *tror jag* (men spekulativt) inte klarar att öka effekten av dexamfetamin på alls samma sätt därför att det innebär också att amfetamin avfyras för snabbt efter återupptagningen.
3. Metylfenidat + Alkohol -> Etylfenidat
Etylfenidat är betydligt mer aktiv kring dopamin än metylfenidat. Det i sig tror jag inte är något problem och om etylfenidat är säkert i övrigt tror jag säkert att det är mycket bättre läkemedel.
Problemet med att det bildas när du dricker alkohol är att det kan ge rekyl när alkoholen går ur kroppen vilket kan uppmuntra till mer drickande.
Just 1 + 2 + 3 gör att jag verkligen är extremt övertygad om att för vuxna borde dexamfetamin vara förstahandspreparat om de påbörjar behandling som vuxna. Jag är så övertygad jag kan bli om att missbruksrisken är ordentligt mycket lägre för dexamfetamin.
Det gäller särskilt om tidigare alkoholmissbruk finns och det vet ju är väldigt vanligt hos vuxna med ADHD som Läkemedelsverket m.fl. hindrade att få behandling som barn.
4. Metylfenidat bättre för barn?
l-isomerern av metylfenidat tror ju jag och väldigt många andra idag inklusive många av de ledande experterna i USA inte specifikt tillför något mot funktionsstörningen. Däremot kommer det givetvis öka den intellektuella prestationsförmågan väldigt konkret och märkbart. Mer fritt nor-adrenalin sätter fart på hjärnan.
Det samma gäller vidare både d-isomeren och l-isomeren för metylfenidat jämfört med dexamfetamin därför att de delvis verkar på andra delar i hjärnan. De påverkar helt enkelt fler sorters D-receptorer och i fler delar av hjärnan.
För barn och ungdomar i skolan är det givetvis ingen nackdel eftersom de som bieffekt blir konkret mer intelligenta. Eftersom de redan har stora nackdelar p.g.a. ADHD är det väldigt bra.
Jag har ju väldigt högt IQ-naturligt (men *pinsamt dålig* adaptivförmåga) men jag kunde trots det när jag åt metylfenidat (numera dexamfetamin) märka en konkret skillnad även på kristallinintelligens där mitt (ganska ordentligt) nedsatta arbetsminne inte har avgörande betydelse.
För barn tror jag därför att metylfenidat säkert är ett bättre läkemedel. Just på ADHD-symptomen tycker jag också att det var bättre än dexamfetamin. Men det är just det att man får så många fler biverkningar: sömnproblem, nervositet, ångest o.s.v. Och jag vet att jag inte är ensam om det.
Av hans99 den 22 november 2008 Rapportera
Just det där med sömnproblem menar jag heller inte stämmer. Däremot tror jag att det är under rapporterat.
Just för racemiskt metylfenidat krävs ju väldigt många att doser går upp för att d-isomeren ska ge full effekt. Men det kan då innebära att l-isomeren får för hög verkan. Behövs god effekt mot ADHD kan det då för menar jag en hyggligt stor grupp innebära att man får sömnproblem av l-isomeren.
Det är ju därför det vore så bra om Läkemedelsverket slutade fjanta runt och ser till att vi precis som alla andra länder för fler godkända läkemedel och särskilt den nya med metylfenidat där man tagit bort l-isomeren.
Jag märkte en tydlig skillnad på just det här när jag bytte till dexamfetamin. Inga sömnproblem och inga problem med ångest.
Besläktat är också att väldigt många får problem med hjärtklappning och blodtryck med metylfenidat med både l- och d-isomeren av precis samma anledning.
Korrigering "Racemiskt"
Såg att jag både nu och i den tidigare kommentaren refererade till metylfenidat med både d- och l-isomeren som racemiskt men det är faktiskt fel. Det finns fyra optiska isomerer till metylfenidat.
Av ADHD-JESUS den 13 september 2009 Rapportera
http://adhd-npf.com/mediciner-vid-adhd-metylfenidat-concerta-och-ritalin/
Inlägget har en ny adress.
Jodå, det är väldigt fundersamt varför man inte har valt D-metylfenidat som medicin i Sverige! Det ingår också i vår kritik mot läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer vid ADHD. Kritiken mot att barn får ett medel som hjälper dem att fungera bättre behöver knappast förstärkning av Läkemedelsverkets okunnighet vad gäller effekt kontra bieffekt. Har tidigare frågat runt varför man inte använder tex Focalin i Sverige och blivit lovad att man "skulle titta på det" eller "höra efter" dock har ingen återkopplat vilket verkar minst sagt slapphänt med tanke på att det är just effekten som eftersträvas av behandlingen - inte bieffekten.
Mycket lite verkar ha hänt sedan 1937 och 1950, Metamina - Dexedrine är ett framsteg sedan dess, men för övrigt har det varit dåligt med konkreta framsteg. Preparatet Adderall kostade för en tid sedan 420$ i stället för 20$ för dexedrine, ett framsteg för en dravlande industri som inte gjort speciellt många konkreta framsteg på ett halvt århundrade.